Punkt

Om jag ändå kunde tänka lite som tjejen i reportaget. Hon ser sig inte
som arbetslös utan hon titulerar sig som hemmafru. Hennes man jobbar
och drar in pengar. Något jag skulle ha svårt att acceptera. Jag har
ju svårt att acceptera att jag är mammaledig... Hon virkar om dagarna.
Det är hennes grej.

När hon får barn ska de inte gå på dagis, de ska vara hemma. Jag
pratade om det med min femåriga dotter vid frukostbordet. Hon blev
helt förskräckt. Inte gå på dagis? Alls? Hon är ju dagistjej ut i
fingerspetsarna och ogillar verkligen att bara vara där femton timmar
i veckan som det är idag pga att jag är hemma med lillasyster.

Och dagarna rullar på här hemma. Med blöjbyte, aktivering av bebis,
städa köksbänken tre gånger om dagen (suck!) några omgångar med
virknålen, lite pysslat och lite bråkat med stora tjejen och en massa
dagdrömmeri. :o)

3 kommentarer:

Linda sa...

Jag hade också haft svårt att förlika mig med att vara hemma 100 procent! Så olika man kan vara. :o)

mary-ann sa...

jag skulle gärna vilja vara hemmafru...njöt av att vara hemma när ungarna var små :)

Anna sa...

I mitt fall handlar det om prestationsångest. Jag tror att jag måste göra en massa, att det förväntas en massa av mig och då blir det mindre roligt att vara hemma...