fortfarande. Vet så väl att när jag själv är i den där gröten
så trivs jag ganska bra. Ungdomar är härliga. Det är på
friluftsdagarna man lär känna dem in på skinnet. Det är då de kan
vara sig själva. Inte pressade att prestera. Till skillnad mot när de
sitter på matematiklektionen och blockeras av sin rädsla. Jag önskar
att jag kunde ta bort deras rädsla och se skönheten i matematik. Där
kom några av mina anledningar till att vara lärare framkrypandes. :o)
Det här öppna skrivandet jag börjat med har fått mig att vilja
skriva mer. Min dröm om att skriva en bok har därför flytit upp till
ytan. På radion pratade de just om kursen Skapande svenska som har
nån grej på Kulturens hus i helgen. Jag vet många som gått den och
tagit ett steg längre i sitt skrivande. Min första reaktion är att
anmäla mig till höstens kursstart. Sista anmälningsdag till
universitetets kurser är idag. Så klart. Jag får alltid ett infall
att söka kurser sista veckan. Varje vår är det likadant. NU måste
jag ta det viktiga beslutet. Linda kommenterade det så bra, att vi är
inpräntade att man ska vara akademiker. Att det är den enda rätta
vägen. Därför drömmer jag om att bränna upp alla examensbevis och
vara "normal". Lite drastiskt kanske men idag känner jag mig inte som
den person som det står på pappret att jag är. Min licexamen visar
på intresse för forskning när jag egentligen ryser direkt jag ser
tidningsrubriker om vad forskningen visar. Mina tankar om att skriva
en avhandling känns löjliga när jag innerst inne vet att det många
gånger är ett spel för gallerierna.
Tack Stiko Maria för kommentaren förresten. Den fick mig att känna
mig normal i mina snurriga tankar.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar