Teoretiska vs praktiska ämnen




Jag skulle gärna vilja kombinera mitt väldigt teoretiska undervisningsämne matematik med något mer praktiskt. Som till exempel bild eller slöjd. Jag ser de två olika lägren på jobbet och önskar ofta att jag tillhörde den mer praktiska delen. De verkar ha det så mycket enklare och diskussionerna är mer öppna eller kanske är det bara jag som ser gräset som mycket grönare på den andra sidan.

Matematik är inte så praktiskt. Visst, jag kan koppla in datorn och visa kurvor och areor under dessa (integraler) men det blir fortfarande väldigt teoretiskt. Kurvor och integraler är inte så verklighetanknutet. Textilslöjd är ett praktiskt ämne. Nästan så man kan börja fundera på dess syfte i kursplanen på grundskolan. Jag förstår att man tidigare hade med det för att flickorna skulle lära sig laga kläder, sy sitt monogram på örngotten, väva mattor eller lära sig spinna garn och sticka en tröja. Men idag? Det är mer av ett ämne som ska ge avkoppling och "utveckling för själen". Jag tycker det låter bra för jag gillar ämnet men hur motiverande är det att man har lika mycket slöjd som idrott i skolan. Med bild är det ju likadant.

Matematik är väldigt teoretiskt och kommer att fortsätta vara det en lång tid framöver. Hur mycket man än pratar om "att göra matematiken rolig". Jag kan absolut ifrågasätta formen på läroböcker, prov och bedömning men i slutändan ska jag göra jobbet och jag orkar inte göra allt på ett nytt sätt. Det är som om varje lärare på alla skolor sitte rmed samma problem. Min uppfattning är att det är många som vill se förändring men att alla ska göra det på olika håll verkar helt orimligt. Det är därför jag vill doktorera och skriva klart min avhandling. Jag vill vara med och utveckla matematikundervisningen. Ibland kan jag tycka att det går för långsamt men det är många led som ska förändras. Jag tror man kommit långt i de lägre åldrarna men sedan har man fastnat någonstans längs vägen och jag tror jag vet var.

Bildläraren på min nuvarande skola får också höra "men varför ska jag göra det här?" och jag vet att hennes svar blir som ovan: "se det som en avkoppling". Jag kommer aldrig att kunna säga samma sak till mina elever. Däremot kan jag säga att de kan välja att se det som en utmaning. Matematik är hjärngympa och förståelsen kommer (ofta) senare, inte när man sitter och tragglar ekvationslösningar...

Inga kommentarer: