Accepterade fritidsintressen




Jag har köpt älsklingen en present. Snabba Cash med Jens Lapidus. Eftersom jag inte kan köpa mig själv pocketböcker längre - jag har ju alldeles för många olästa - så passade jag på att köpa honom en bok. Smidigt va?! Jag gillar att han gillar att läsa böcker.

Vi pratade om fritidsintressen imorse vid frukostbordet. En av hans kompisar var och hälsade på igår och de hamnade vid ps3an och spelade spel. Den killen har alltid velat köpa sig ett tvspel men tjejen har tyckt det varit såååå barnsligt... Det är inte den första gången jag har hört den kommentaren. Killen i förhållandet gillar att spela spel och tjejen kommenterar hur fel det är att man som vuxen håller på med sånt. "När man är vuxen ska man göra vuxna grejer". Men egentligen. Om min älskling skulle säga till mig att mitt fritidsintresse att handarbeta vore pensionärsvarning på - då skulle jag bli riktigt ledsen och kanske till och med sluta med det.

Jag vet att det är många som tycker att broderi är omodernt och att tiden kunde läggas på annat men jag tycker det är kul. Jag slappnar av från alla konstiga tankar och jobb och krav och allt. Är inte det viktigt säg? Att man gör något man gillar och mår bra av? Det är ju faktiskt samma sak med de som spelar tv-spel. Anser jag då. Jag tycker också om att spela tv-spel så kanske jag är fel person att kommentera just detta. Men visst är det så, att vissa fritidsintressen är mer accepterade än andra?

Det är ingen som klagar när någon spelar fotboll, tränar karate, går på gym... Film eller böcker är heller inget man klagar på. Eller jo, jag har fått höra att jag läser "fel slags böcker". Jag som är en bokslukare och läser både det ena och det andra får höra att mitt läsande inte är ok. Gissa om jag blev irriterad. Samma sak med min kärlek för pocketböcker, för det är tydligen något man köper som kiosklitteratur i vissa ögon.

Under de senaste åren har handarbete blivit mer "modernt", men när jag var tonåring och handarbetade så var det inget jag pratade högt om. Jag har själv tyckte att det varit "fult" att jag broderat tavlor och jag har gömt undan mina små projekt.

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är rätt och fel? Ens svärmor, partner, mamma, syster eller kompis? Eller är det kanske enklare än så, att det man gillar och mår bra av - det är det som är rätt!? Många gånger ska man som min älskling säger ta ett beslut och hålla fast vid det oberoende vad andra tycker.

2 kommentarer:

Linda sa...

Åh, den boken vill jag också läsa! Höll på att köpa den igår, men kom på de tre oläska jag har liggandes hemma... :o)


Som så mycket annat är det samhället som sätter "normen". Utseende och vikt är väl den mest omdebatterade, eller kanske flitigast debatterade frågan. Vad är "rätt" och vad är "fel"? En del saker/aktiviteter/kläder "you name it" är mindre accepterade än andra. Ungefär som att INTE vilja skaffa barn? :o) Alla tycker så mycket hit och dit, att de glömmer bort sig själva och sina egna behov, och det de faktiskt egentligen vill.
Människor som ifrågasätter ens val kan inte vara särskilt nöjda med sin egna tillvaro. Det är bara enklare att ifrågasätta en annan än sig själv. Enklare att peka på en annans "fel och brister", för att se bättre ut i sina egna ögon.
Och visst är det tråkigt med de du beskriver som rynkar åt näsan och tycker man är såå barnslig! Det är skillnad på barnslig och barnslig, men vad är egentligen mera "vuxet"? Att våga göra det man vill, eller följa strömmen och vara ja-sägare?

Anda: sa...

Från Wikipedia: Vuxenpoäng, skämtsamt begrepp om sådana personliga egenskaper som kännetecknar livet som vuxen.

Några faktorer som många anser ge vuxenpoäng är fast anställning, egen bostad och äktenskap.

...det står inget om tv-spel. ;o)