Blablabla...




Jag har en oförlöst text inom mig. Jag bara vet det och har alltid vetat det. Det är konstigt ändå. Det gäller att bearbeta min inre kritiker som sitter på den ena axeln och starkt betonar att jag inte kan. Jag har ju haft alla möjligheter att skriva texter (både vetenskapliga och populärvetenskapliga texter) men det har ju inte blivit något av det. Jag har fått veta att det är texter som har något i sig och att det kan bli något bra, ja förutom i fallet med licentiatuppsatsen. Bara att skriva den här korta texten är svårt. Jag har hoppat tillbaka i texten under skrivandets gång, ändrat ordning och ordval ett flertal gånger och slutligen läst stycket säkert tre gånger. Flödesskrivning kräver en hel del för mig, att hålla mig i kragen, att inte se tillbaka och redigera, att tro på att det jag skriver är ok utan korrigering. Tjena. Mitt skrivande kan kanske liknas vid bilden ovan... Mycket snack och lite verkstad skulle man också kunna beskriva situationen som. Men kvinna gör något åt saken då! ;o)

Inga kommentarer: