Illamående av trötthet

Ikväll tog jag och en gammal vän tag i det där uttrycket "vi kan väl ses och ta en fika någon gång?!" - den här gången blev det av.

Väl hemma, efter två timmars surr, så är jag helt färdig. Tänk, jag orkar en hel dag på skolan men två timmars fik och surr - det blir liksom för mycket för hjärnan. Hjärntröttheten är ett faktum. Men jag planerade in den här kompisdejten just idag för att jag visste att dagen skulle bli lugnare. Ändå behövde jag jobba nu på kvällen när jag kom hem. Jag hoppas att det räcker med det jag gjort hittills.

Den här veckan har gått bättre än förra. Jag hade en tanke på måndagen och höll den rätt igenom. Något jag behöver göra inför nästa vecka är att fundera på hur jag ska ta itu med lite halvstökiga elever. De är inte otrevliga någonstans, bara väldigt surriga och vissa har extremt svårt för att koncentrera sig. Med mitt sätt att arbeta så är det lätt att uppfatta att lektionerna är flummiga och att de inte behöver anstränga sig. Men när själva provet kommer och de inte gjort det de ska, så är det ju deras problem men det blir mitt. Så jag har funderingar på att göra mina upplägg mindre "fria" och styra upp eleverna mer. Att varje lektion har ett tydligt mål. Kanske har jag för höga förväntningar på de små liven. Men vissa saker borde de ju bara förstå, de har ju gått i skolan i flera år. Det är något jag också måste lära mig. Balansen mellan flum och korta tyglar.