Dagarna rusar förbi. Om man räknar bort huvudvärken så är mornarna den bästa tiden. Eftermiddagen är tyngst. Där vid tretiden dippar jag rejält. Så har det varit ett längre tag.
Igår var det en dipp på morgonen. Då erbjöd jag mig att vara chaufför till en vän, för att göra något annat. För att få sällskap. En fika på stan. Fönstershopping. Bara vara för en liten stund.
På kvällen var jag en urvriden trasa och jag somnade i soffan efter nattning av barn. Kropp och själ mår inte bra. Livet ska inte vara en kamp. Jag vill njuta av alla garner och målarfärger. Grotta ned mig i skapande. Men inte ens det orkar jag. Virknålen ligger där och väntar. Penslar och målarduk likaså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar