Jag kommer hem...

...alldeles snart. Till ett tomt hus. Man och barn tog bilen vidare till Happis. Jag ska alltså få vara ensam hemma i flera dar. Minst två och kanske fler. Vad konstigt det kommer vara...

Jag är lite orolig samtidigt som detta är vad jag behöver just nu. Jag vill ju vara med min familj och hitta på saker. Samtidigt som jag har ett behov av att få rå om bara mig själv.

Passande nog hade minstingen en uppesittarnatt i natt. Klockan två vaknade hon och vägrade somna om. Leka i farmors dockskåp var ju mycket roligare än att sova. Maken somnade i soffan. Jag tog tillslut barn och leksaker till resesängen så fick hon böka där ett tag tills hon somnade vid fem. På morgonen. Det var länge sen vi hade en sån natt. Så jag lär somna tidigt ikväll. Med virknålen i högsta hugg. :-)