Jag har en tendens att rusa iväg när jag pratar jobb. Det jag egentligen vill, innerst inne, är att ha ett vanligt lärarjobb. Med mina meriter är det lätt att arbetsgivaren också börjar ställa krav. Med en licentiatexamen i cvn, en fot i forskningen och man ska bli ansvarig för att föra undervisningen och kollegorna till skyarna. Det var därför jag trivdes så bra på mina vikariat på gymnasiet. De kraven fanns inte. Jag skulle jobba som lärare och kul var det. Alla var duktiga på sitt. Min lic spelade ingen roll. Det är precis så jag känner.
Min lic är inte jag. Forskningen är inte lika intressant för mig och därför slutade jag i den branschen. Jag vill ut och jobba. Men i dagens skolvärld är det svårt. Skolorna söker det där lilla extra. Läraren som ger allt och lite till... Kan man inte bara få vara sig själv?
Kanske är det tiden vi lever i. För jag upplever samma sak som mamma. Man ska vara så perfekt plus lite till...
2 kommentarer:
den dagen man vågar släppa kraven på att vara perfekt...den dagen är man lycklig och börjar må bättre i seg själv :)
Hoppas du hittar och får precis det jobbet som passar deg!
Ja, så är det. Vi får se vad som händer framöver, tack för omtanken!
Skicka en kommentar