Jag har liksom noll lust att blogga. Jag börjar så fint med att skriva och skriver en massa när jag stannar upp och ifrågasätter syftet. Jag blir irriterad på mig själv och hur jag liksom söker bekräftelse. Fast det är heller inte korrekt. Om jag ska vara ärlig söker jag vägar att hitta mig själv.
Jag har drömt om att vara en skapande människa på heltid ända sedan jag var liten. När jag var riktigt liten var det författare och konstnär som låg i topp. Idag är det mer diffust för det finns väldigt få som livnär sig på en virknål. Länge har jag drömt om att skapa arbetsmaterial till skolan men det kräver en massa erfarenhet jag ännu inte har. Hade jag bott i Stockholm eller Malmö hade jag för länge sedan sökt jobb på förlag. Jag har till och med kontaktat dem och intresse fanns men inte på distans vilket jag hade hoppats på.
Jag känner mig vilsen i mitt jobbsökande. Men samtidigt inte. Begränsad är ordet jag har på tungan. Hade jag bott i en storstad tror jag att det mesta hade löst sig men jag vill inte bo i en storstad. Inte med barnen. Inte med släkten här uppe. Eller så är jag bara bekväm och lite feg. Det är dyrt att ha ett likvärdigt boende där och det är svårare att få hjälp när man behöver det. Fast ska jag vara ärlig är det svårt att få hjälp trots att man bor i samma stad. Sedan känns det taskigt mot dottern som har sina vänner, sina släktingar och sin trygghet här. Eller så är jag bara feg.
Om jag befinner mig i samma situation om ett år då måste vi ta ett beslut. För jobb måste jag ha och helst ett roligt sådant...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar