Före och efter

Jag har liksom ett liv före och jag har ett liv efter det hände. Det blev väldigt tydligt igår. Jag skulle egentligen ut till förrådet för att hämta våffeljärnet som fortfarande var nedpackat i en kartong. Väl där hittade jag även igen en kartong med saker jag glömt att jag hade kvar.

Det var mängder med papper från hormonbehandlingarna och provrörsbefruktningen jag gjorde för att bli gravid med stora tjejen, där fanns alla program för de musikaler och universitetsbaler jag varit på, där fanns min gamla Filofax-kalender jag använde i så många år och som jag slutade använda när Daniel omkom och där fanns de brev och vykort vi skickade till varandra när vi var på skilda håll. Det var en annan tid.

Jag påmindes om saker jag var med om innan olyckan. Jag vet nu inte vad jag ska göra med det. Spara känns som det vettigaste alternativet. Men hur? Jag har även en annan kartong jag önskade jag kunde ta tag i. Den står märkt DANIEL i förrådet och jag minns inte längre vad som är i den. Jag vet bara att den är tung att ta fram både psykiskt och fysikt.

Igår funderade jag på anledningen varför jag sparar allt detta. Varför det är viktigt för mig att ha kvar. Det är inte för dotterns skull. Hon blev glad över att se ultraljudsbilderna jag hittade och hennes id-band från bb men instruktioner om hur hormonspruterna skulle tas eller programbladet för en bal jag gick på 1998, det tror jag inte att hon någinsin kommer att ha glädje av. Nej, allt det är för min egen skull. För att jag vill komma ihåg det som var.

Samtidigt vill jag inte gå omkring och tänka på det varje dag. Då får det istället bli dagar som igår. När jag plockar fram kartongen och går igenom sakerna om igen. Igår var skillnaden att jag inte hade en aning om vad som låg där i och när jag bläddrade igenom sakerna var det som att jag tappat minnet och fick det tillbaka.

1 kommentar:

Linda sa...

Känner igen det där och viljan att spara. Är det inga magasinsvolymer så räcker det kanske att låta det vara så som det är nu, minnen du kan plocka fram om du känner för det en dag. Denna gång kanske du inte glömmer vad det är däri.
Daniels får du ta den dag du är redo helt enkelt, det är ju ingen brådska precis eller hur?
KRAM!