En blivande brodös


Det ska börjas i tid. I ett tidigare inlägg visade jag Emmas boll (hennes syprojekt bestående av nål, tråd och väv). Den här gången fick hon en syram också och det blev ett platt konstverk. Det är så roligt att se henne pyssla, för vanligtvis är hon en tjej med massa spring i benen. Med tiden kan hon nog lära sig att uppskatta både och.

Dagens undervisning kändes så där. Jag var lite tom när jag kom hem. Jag var mest besviken på mig själv och hur det blev. Varför kan inte lektionerna bli som jag tänker? Jag bestämde i alla fall att eleverna inte behöver någon veckoplanering. Jag har suttit i tre veckor och våndats över hur jag ska göra en planering när jag inte ens känner eleverna. Men idag fick jag en kommentar av en språklärare - "Vad då veckoplanering? Har jag aldrig gjort till eleverna." Eh... Nähä... Men, ska man inte ha det? Jag får nog utvärdera mitt drastiska drag efter det första provet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken mysig bild! :o)
Sen ska du inte vara besviken! Du har ju sådana krav på dig själv, att man ju måste vara självaste Superkvinnan (låter bekant, hmm), för att klara dom! Eleverna var säkert nöjda!
Sen är det en knepig bit det där med planering. Ska de vara vuxna och ansvarsmedvetna nog att planera själva och se konsekvenserna av att inte göra det? Eller ska man serva dom/pusha dom framåt? Framför allt treorna...kommer någon att planera för dom på högskolan?
Vad kan ge dig ett merarbete som egentligen inte hör till dina arbetsuppgifter? Vilka ÄR dina arbetsuppgifter?
Kramkram!

Anonym sa...

haha nu när du säger det. Det lät kanske mycket så ;) hihi tänkte inte på det när jag skrev ;p

/Petra