Vad är jag rädd för?

Inför mitt nästa samtal ska jag fundera på ett slags "mantra". Något jag kan säga till mig själv varje dag och till slut fatta att det är sant. "Jag är bra" känns futtigt och "jag är värdefull" likaså. Däremot har jag under dagen ställt mig samma fråga om och om igen. Vad är det jag är rädd för? Svaren blir ganska lika varje gång: Att jag inte duger, att jag är svag, att jag gör fel, att jag inte presterar, att jag är sämre än andra, att jag gör misstag, att jag inte kan, att jag inte orkar, att jag inte vågar, att jag inte klarar av... Allt handlar om min prestation och att jag inte duger som jag är.

I helgen skickade jag iväg en jobbansökan. Vanligtvis brukar jag slipa på det personliga brevet flera dagar innan jag skickar iväg det med enorm tvekan. Den här gången gjorde jag inte det. Jag är jag och har jag inte det de vill ha så får det vara. Om jag formulerar en mening i brevet på ett lite annat sätt tror jag inte har betydelse för att jag ska komma på intervju eller inte. Antingen blir de intresserade eller så inte. Det konstiga är att jag verkligen vill ha det här jobbet. Men jag orkar bara inte låtsas vara någon jag inte är. Bygga upp någon slags fasad. Det räcker så bra med den jag bygger på i det verkliga livet.

Sedan måste jag bara nämna min underbara upplevelse jag hade i helgen. Var till Göteborg och snurrade bland handarbetsaffärer. Jag köpte flera broderipaket. Så när jag behöver lite peppning i tillvaron är det bara att ta fram dem och sukta, titta på färgerna och tänka på all terapitid som arbetet att sy dem kommer att ta. Härligt! Jag tänkte visa några bilder här framöver på mitt nuvarande projekt som jag tror kommer att ta sin lilla tid. Fattar inte varför jag alltid fastnar för stora arbeten, de tar ju så lång tid att slutföra. Men kul är det.