På väg

Nu har jag även berättat om mitt beslut och är väldigt nöjd med det. Som jag sa till min chef: Det här funkar inte! Det intressanta är att alla verkar förstå och stötta mig i mitt beslut. Det trodde jag verkligen inte. Vårsolen lyser in genom fönstret. Efter all skit jag har gått igenom så känns det som jag äntligen kan få njuta. Det här är mitt liv! Det blir vad jag gör det till. Visst att lilla jag tvekar ibland och har enorm ångest men idag när jag går igenom korridorerna inser jag att det enda vettiga är att ta sig härifrån - långt bort! Nej, inte bort från något utan till något annat. Det är vad som är mitt fokus. Vad är det som väntar bakom hörnet? Något nytt.