Och jag tror på att göra det som känns rätt och riktigt. Jag tror på att minska ned på ångesten som härjar i kroppen. Jag tror på glada miner och lycka. Min egen oro trycker ned så mycket fint runt omkring och jag märker hur andras oro trycker ned mig att för lätt. De positiva kommentarerna jag får försvinner i allting annat. Jag blir glad för en kort stund för att sedan bara se det som är mindre bra och det är ingen annans fel än mitt eget. Läs följande texter:
Fantastiskt fint arbete du gjort ! Bra öga för både komposition och färg. Fantasifulla, roliga ideér, smakfullt utförda… Helt enkelt väldans bra !
Du arbetar känsligt, lyhört och eftertänksamt. Dina reflektioner är spännande att ta del av och jag upplever att du verkligen utvecklats under processen. Fortsätt att utmana dig själv... Du formulerar dig också vettigt runt bilder - både egna och andras. Du beskriver problemställningar och vad du försöker undersöka. Du är medveten och reflekterande. Mycket bra!
En alldeles förträfflig rapport med gedigna observationer i kombinationer med kopplingar till litteratur. Toppen!
Jag ser ju vad de skriver om mina kursuppgifter. Jag kan läsa. Jag vet att uttryck
som Toppen!, förträffligt och väldans bra! inte är sånt man som lärare använder till en student som inte håller måttet. Men ändå går det liksom inte in i mitt huvud. De tycker att det jag gör är bra.Hallå! Maggothjärna! Fatta det någon gång! Men ändå går jag omkring och tycker att allt jag gör inte är bra nog. Jag ser alla brister. Jag ser alla skavanker. Men varför blev det så här? Älsklingen kan överösa mig med komplimanger men det är ändå så att det inte tränger in innanför mitt skal. Och hur roligt är det att inte kunna ta åt sig av komplimangerna man får? Att inte kunna njuuuuuta av allt som är bra? Och hur kul är det att ge komplimanger när personen i fråga inte tar åt sig? Det är dags att ändra på ett och annat. Jag tror också på på godhet och bättring. :o)
2 kommentarer:
Hej snart före detta maggot! :o) Visst är det jobbigt och fel att det är så svårt att släppa den kritiska och nedvärderande självsynen? Och som du säger, hur roligt är det för den andre att ge till en som inom sig fnyser och inte vågar tro? Varför lyssnar och bryr man sig bara om det som är negativt, och som dessutom bara kommer från ens egen negativa självbild? Visst har vi väl bättre saker för oss? ;o)
Kram!
Ja det har vi absolut! :o)
Skicka en kommentar