Egen bild
Jag är så otroligt feg när det gäller färg. Både i handarbete, målning och mina egna kläder. Tittar man i min garderob är det svart som gäller. Jag har försökt att köpa in kläder med andra färger men nej, jag tar helst på mig en svart tröja till ett par jeans. Men på stan trånar jag efter kläder med starka färger. En orange tröja, en röd mössa, en kofta i regnbågens färger eller en rutig jacka. När jag väl står i provhytten tycker jag inte att det är jag som står där i spegeln. Jag vill så gärna våga men hänger oftast tillbaka plagget på sin plats i affären.
Samma sak gäller med mitt handarbetande. Jag köper garn i alla de olika färger som rosa, grönt och blått. Men när jag väl sitter och arbetar med dem så längtar jag efter färgerna grått, beige, vitt eller svart. För att det känns mer som "jag".
Jag har nu insett att det även är svårt för mig att rita och måla med starka färger. I många år har jag bara tecknat med en blyertspenna och arbetat med olika gråa nyanser. Men ser jag på mina kursares alster är de färgstarka, de är glada, det är vad jag skulle vilja kunna producera. Mina alster är färgsvaga i jämförelse... Jag blir feg och väljer att inte trycka så hårt med färgkritan.
Kanske det här är ett tecken på att jag är osäker. Om jag skulle tro mer på mig själv skulle jag kanske våga ta i med mer färg...
Jag är så otroligt feg när det gäller färg. Både i handarbete, målning och mina egna kläder. Tittar man i min garderob är det svart som gäller. Jag har försökt att köpa in kläder med andra färger men nej, jag tar helst på mig en svart tröja till ett par jeans. Men på stan trånar jag efter kläder med starka färger. En orange tröja, en röd mössa, en kofta i regnbågens färger eller en rutig jacka. När jag väl står i provhytten tycker jag inte att det är jag som står där i spegeln. Jag vill så gärna våga men hänger oftast tillbaka plagget på sin plats i affären.
Samma sak gäller med mitt handarbetande. Jag köper garn i alla de olika färger som rosa, grönt och blått. Men när jag väl sitter och arbetar med dem så längtar jag efter färgerna grått, beige, vitt eller svart. För att det känns mer som "jag".
Jag har nu insett att det även är svårt för mig att rita och måla med starka färger. I många år har jag bara tecknat med en blyertspenna och arbetat med olika gråa nyanser. Men ser jag på mina kursares alster är de färgstarka, de är glada, det är vad jag skulle vilja kunna producera. Mina alster är färgsvaga i jämförelse... Jag blir feg och väljer att inte trycka så hårt med färgkritan.
Kanske det här är ett tecken på att jag är osäker. Om jag skulle tro mer på mig själv skulle jag kanske våga ta i med mer färg...
2 kommentarer:
Känner igen det där med kläderna. Var snabb och tog den mörkrosalila scarfen jag hade i Sunne när jag var på Åhléns, liksom i förbifarten innan jag hann ångra mig. Och nu gillar jag att använda den! Har dock svart eller grått i övrigt när jag bär den...inte överdriva inte! :o) Du skulle passa i färg, mörkhårig som du är! Det gäller "bara" att våga! :o)
ja, det är väl "bara" det. :o)
Skicka en kommentar