Veckans busstur på totalt åtta timmar och kvällar i ensamhet har resulterat i att jag läst ut en av de pocketböcker som legat och samlat damm. Livets aviga och räta av Kate Jacobs var en sån bok jag bara var tvungen att köpa. Den lät ju så bra. Till min besvikelse var texten extremt liten. Det borde inte ha någon betydelse. Kanske är det för att jag fortfarande har en blockering i hjärnan. Det vill säga, om jag måste anstränga mig att läsa tar det emot och då ger jag upp. Jag var nog i rätt stämning där i bussen. På väg mot nya äventyr.
Min kompis Linda har börjat kolla upp om hon kan göra om sin blogg till en bok. Av rädsla för att bloggen en dag ska försvinna. För vad vet vi egentligen om bloggtjänsten vi nyttjar? Om något skulle hände med den har man ju ingen egen backup. Det tål att tänkas på.
Just ja, åter till ämnet. Boken var helt ok. Jag tror att den gör sig bättre på film och Julia Roberts är på gång med en filmatisering. Minsann.
Min kompis Linda har börjat kolla upp om hon kan göra om sin blogg till en bok. Av rädsla för att bloggen en dag ska försvinna. För vad vet vi egentligen om bloggtjänsten vi nyttjar? Om något skulle hände med den har man ju ingen egen backup. Det tål att tänkas på.
Just ja, åter till ämnet. Boken var helt ok. Jag tror att den gör sig bättre på film och Julia Roberts är på gång med en filmatisering. Minsann.
2 kommentarer:
Ja, det vore ju hemskt om alla inlägg, tankar och händelser man skrivit på sig, plötsligt skulle försvinna! Och det verkade ju inte heller så blodogt dyrt att få den tryckt! :o)
Tänk att plocka fram och läsa när man sitter där 85 år! :o)
Jo, men jag har nog börjat tänka mer att "då var då och nu är nu".
Men surt är det när man inte själv får välja att slänga eller radera dokument eller bilder. Om det är bara borta en dag...
Skicka en kommentar