Lycka är...

...när någon knackar mig på axeln i busskön och det visar sig vara en av mina gamla elever som nyligt tagit studenten och som glatt berättar att han ska på jobbintervju idag. Jag var glad hela bussresan.

Det här är den främsta anledningen till varför jag vill jobba som lärare. Att man skapar en kontakt med eleverna. Till och med så att en del av dem vill prata med sin gamla lärare i busskön. Vilket inte är så där jättevanligt... Kanske det finns de som inte anser att detta är något att bli lycklig över. Men just idag så är det något jag blir lycklig av. Och det är det som räknas!