Jag ska göra det jag är bra på. Det gör jag inte i det här läget. Istället trycks jag allt längre ned, förminskar migsjälv, får mig att tro att det är mig det är fel på - men det är ju inte det. Jag kan och jag duger.
Nu gäller det att få ett bra avslut. Och hur gör jag det när jag normalt bara rusar därifrån. Jag måste ge även det tid.
Ångest. Men känslan är ändå att jag gör det rätta. För att jag inte ska haverera och bli en blöt fläck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar