Jobbtankar

Jag virkar på en liten väska, och får panikångest över jobbtankarna som snurrar. 

Satt med en otäck känsla i kroppen i över en timme igår innan jag fattade vad det var som lät. Det var mitt hjärta som dunkade. 184 i puls. I två-tre timmar. Varför? En vän berättade om den verklighet som väntar mig. Jag vet ju vad det innebär att jobba som lärare. Ändå letar jag mig dit gång på gång. Varför?!

Har man bränt sig en gång borde man ju fatta och inte sätta dit handen igen. Men det är som att jag, när smärtan försvunnit, måste dit igen. För att "det är ju jag!". Sedan orkar jag inte fundera på alternativa vägar. Jag orkar bara inte plugga fler högskolepoäng!


Inga kommentarer: