Fredag

Veckan började med dundermigrän. Slutar med... Trötthet. Aptrött var jag igårkväll. Aptrött är jag idag. Så klart blir jag orolig över det här med skolan. Orkar jag? Oavsett hur kul det är så ska jag ju orka också. Det är ju ingen press på mig, ändå känner jag att de få möten vi har och ljudet när alla samlas, infon, det sociala spelet, tär på mig. När jag väl är i det kreativa flödet går det super och energidepåerna fylls. För att snabbt laddas ur vid fikastunder och lunch. De yngre vill hitta sin grupptillhörighet. Jag har aldrig varit sån. Jag har alltid hoppat mellan, rädd för att vara i vägen, "jobbig" och som ett plåster. Så jag kan sitta själv utan problem på ett sätt men samtidigt gnager det i mig. Igår var det en av mina studiekamrater som blev orolig för vart jag tagit vägen... Jag hade ju gått till salen. Men hon var riktigt orolig över lilla mig. Det värmer i hjärtat! Men vi verkar ha fått ihop vår grupp. Man saknar de som inte kommer. Vi börjar lära känna varandra. Så jag ska nog inte oroa mig. Det här blir ett bra år. :-)

Ingen till vänster och...

Ingen till höger. Det var storsamling med alla på hela skolan och jag satte mig först. Aulan blev full och folk stod längd väggarna. Det sociala spelet är mycket intressant. Jag börjar förstå min vän som testar spelets regler ibland, sätter sig bredvid den enda personen som sitter på bussen till exempel. :-)