Barndom

Efter nästan en vecka i Rom längtar jag efter den svenska sommaren och den känsla som bilden förmedlar. Det är verkligen något jag förknippar med min barndomssomrar. Bryggan och vattnet. Jag saknar det. Jag håvade spigg från vår brygga. Kunde ligga där i timtal och titta på de små fiskarna. Inte en tanke som snurrade, bara lugnet. Ingen oro. Ingen rädsla. Där och då. 

Mina föräldrar tog bort bryggan efter några år och byggde en pir. Jag minns hur jag kastade pinnar i vattnet för vår hund att fånga. Hon älskade det, och sedan även hund nummer två. 

Åh vad jag saknar dom. Och jag saknar bryggan. Jag saknar mycket från då. Hur ska jag kunna återfå de känslorna som vuxen? Går det ens? 

Jag vill få bort mina känslor jag har idag. Om att inte duga, att aldrig vara nöjd, att känna mig utanför och ensam. Jag har en del att jobba med det här året.