Hur många gånger kan man bestämma sig egentligen? För att vända kappan. Prova nåt annat. För att sedan hamna på samma intrampade stig? Jag kallar mig feg. Trygghetsnarkoman. Utan självförtroende. Rädd. "Vad ska andra tänka?" Men vad spelar det egentligen för roll vad jag gör? Vem bryr sig om jag är president eller städtant? Ok. En massa folk. Men spelar det nån roll för mig om jag gör nåt annat ett år? Förverkligar en dröm? Jag har varit nära så många gånger och backat ur. Vissa kan göra både det ena och det andra medan jag jag ryser av tanken av att äta gröt till middag. Men hur konstigt skulle det vara? Gröt. Precis lika bra som vilken annan middag. Jag är så trött på alla höga hinder jag sätter fram till mig själv. Andra kan skjutsa sina barn till grannen i kvarteret bredvid. Andra kan färga håret blått. Andra kan... ja en himla massa. Medan jag. Jag tror så lite om mig själv att jag knappt tror jag kan tanka bilen vissa dagar. Eller måla en tavla.
Ena stunden vill jag skriva en bok, den andra måla tavlor, den tredje utbilda lärare, den fjärde utbilda elever, den femte bli virkerska, den sjätte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar