Måndag

Visst får man längta (litegrann iaf) till den dag då döttrarna kan vakna och stiga upp ur sina sängar själva. Helst ur sina egna sängar i sitt alldeles egna hem? Idag har jag även haft nöjet att väcka och tillbringa en väldigt tidig morgon med en morgontrött make som satt alarmet på 05.30 för att kunna gå och träna på morgonen. Jag vaknade. Inte han.

Nu är klockan efter sju och jag har fått äran att både väcka, sköta morgonsysslorna och gå med de två charmtrollen till skola och dagis. Det är mitt eget fel. Köper jag maken ett träningskort i present får jag bita i det sura äpplet själv.

Igår var heller ingen bra dag för lilla mig. Kalasfirande. Mammiga döttrar. Och så jag som bara vill trycka på paus. Så att jag hinner göra allt det där runtomkring. Det som är jag. Bara att acceptera läget. Godmorgon!