Dottern ska få gå hem från kompis på granngatan själv. Det knyter sig i magen hos mig. Ingen stor väg att passera. Bara att gå genom lekparken. Genom skogen. Men ändå.
Hur ska jag klara av att barnen växer upp och blir stora och självständiga? När jag bara vill ha dem på gården och kvarteret.
En del av mig längtar tills de blir stora. En del gör det inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar