Valborg

Jag tror jag fått min beskärda del av valborg. Det var alltid en rejäl fest för mina föräldrar med vänner på stugområdet. Kanske för att grannen också passade på att fylla år samma dag. Jag har själv aldrig festat loss på valborg. Inte ens som student.

Jag funderade på detta igår när grannarna cyklade iväg till majbrasan där innan nio och jag och maken kurade ihop oss i soffan. Inte ett vinglas eller en öl. Vad jag njöt!

En av dotterns kompisar ringde på dörren halv åtta för att fråga om dottern ville ut och cykla. Stopp och belägg! Cykla? En halvtimme innan sängdags? En förvånad sexåring tittade med stora ögon på oss. "Ska inte ni till brasan??"

Vi hinner gå till den där brasan. Kanske det blir nästa år. Just nu orkar vi inte bry oss.

Jag försökte faktiskt hänga med mina kompisar på stan när jag gick i åttan. Mina föräldrar var extremt oroliga. Det fanns inga mobiler då. Jag skulle ringa hem varje timme och fick då leta upp en telefonkiosk. Eftersom jag gick med ett gäng med kompisar som inte behövde ringa hem var det lite klurigt och det var inte så att det växte telefonkiosker i varje hörn.

Tillslut frös vi för mycket. Vi var långt bort från en telefonkiosk. Vi bestämde oss för att åka hem till någon för att se en film istället. Killen vi skulle till bodde en bit bort och jag minns att någon skjutsade mig på min cykel. Det tog ett tag att komma fram. Då rusade jag till telefonen och ringde hem. Där var det ingen som svarade. Jag visste på en gång vad som hade hänt. Jag sa till mina vänner att det var lika bra att cykla hem. Mina föräldrar var ute på stan och letade mig.

Asförbannad cyklade jag hem. Jag var så arg. Minns att jag skällde ut dem rejält när de kom hem och var arga på mig. På mig! Jag var riktigt besviken över att de inte litade på mig. För att de trodde att jag låg i ett dike någonstans - aspackad. Bara för att jag inte ringt hem. Jag kommer nog aldrig att glömma det.

Jag hade inte druckit en droppe.