Systrarna myser framför tvn tillsammans på mornarna. Det är härligt att se.
Ikväll blir det stickcafe. Men först väntar ett möte om ett eventuellt jobb till hösten. Spännande! :-)
Systrarna myser framför tvn tillsammans på mornarna. Det är härligt att se.
Ikväll blir det stickcafe. Men först väntar ett möte om ett eventuellt jobb till hösten. Spännande! :-)
Det här med att prioritera.. Finns det någon kurs för det? På distans helst. Så att jag kan prioritera ned den för allting annat.
Lillskruttan har somnat, stora tjejen vill baka, jag vill sova, duscha och göra bort pappersarbete. Två timmar räcker inte långt.
Jag har ett viktigt möte imorgon. Och en febrig dotter idag. Jag hoppas på att hon blir plötsligt frisk. Annars vet jag inte vad jag gör...
Ikväll är det Greys. Jag längtar!
En av makens födelsedagspresenter var ett armband. Det var tyvärr för stort. Istället var jag och bytte till mig dessa. Märket är Sahara. Jag är så nöjd. :-)
Det blev en riktigt bra dag idag. Träffade fina vänner på förmiddan, svärfar kom efter lunch och sedan blev det middag hemma hos svägerskan. Helnöjd!
Har man lite småtråkigt och kämpar med en uppsats är detta den perfekta tidningen att få hem i brevlådan. Eller inte. Skulle kunna tänka mig att köpa både det ena och det andra. Bara för att få ha. Inte för att jag måste. Bara för att... ;-)
Nu när sexåringen fått sovrum och lekrum i ett så passar jag på att fixa lite lekvänligt för ettåringen i lekrummet. Ser ni något barn? Nej, för hon tog docksängen med sig och gick in i vardagsrummet... Happ och här ligger jag och gör ingenting. Snart slänger jag alla leksaker och gör MIG ett eget pysselrum. Barnen tar ju över hela huset. Vi har inte ens ett riktigt sovrum då vi sover i allrummet där uppe. Tanken är att vi ska flytta ned hit när lillskruttans är typ tre. Tills dess är det så här... :-)
Så kul är det inte att leka i sandlådan... Då tar jag hellre fram kameran. Tyvärr är det något ettåringen också märker. Då rusar hon iväg från gården, ut på vår lilla väg mot den närmaste vattenpölen och jag efter. Det går mycket energi här åt alla håll. ;-)
Efter en rejäl dipp imorse (igen) åkte jag på shoppingtur. Dottern ska få ett litet skrivbord i sovrummet. Nu är vi less limtubar och pärlor i lillasysters mun. Väl på möbelaffären hittade jag det perfekta vardagsrumsbordet för oss just nu. Lillasyster flög nämligen in i vårt mastodontekbord igår efter lek i soffan med storasyster med stort blått öra som resultat. De här var billiga och som man ser på bilden är de redan ringmärkta. Perfekta att ha i något år och är smidiga att flytta hit och dit ... Sedan lovar jag att det stora massiva ekbordet kommer fram igen. :-)
Jag har känt ett stort behov av att pussla de senaste dagarna. Pussla inte pyssla. Idag tog jag mig till en leksaksaffär men insåg att de vanliga motiven inte var särskilt lockande. Som att spana efter broderikit. Gulliga katter och en cityview. Nope. Så hittade jag det här. Jag har aldrig velat testa förr. Men nu. Det är bra att få börja lite lugnt med 500 bitar. Nu vet jag vad jag ska göra under kvällens hockey. :-D
Idag är det min dag. Hipphipphurra! Firades på morgonen med den traditionsenliga sängfrukosten. En fin klänning låg i ett av paketen och ett armband i ett annat. Det är såååå roligt att få presenter!
Klänningen kan jag sitta och beundra länge då den är fylld av doodles. Passar mig perfekt! Både i form och tryck. ;-)
Jag önskade så att det här var mitt staffli. Det är öppna förskolans. Tyvärr.
Undra om de finns att köpa? Precis så där klottriga... :-)
Dags att damma av engelskan igen. Nu blir det några veckor med pluggande. Fy mig som har rester kvar från förra terminens engelska kurs... :-(
För två år sedan fick jag ett par skitsnygga Fjällrävenbyxor av min man. Kruxet var att jag var nygravid och byxorna åkte direkt ned i en låda. Jag har tänkt på dem en hel del men aldrig vågat ta på mig dem. Förrän idag. Tadaaaa!
Jag kommer aldrig att ta av mig dem. Sååå snygga och underbart sköna! :-D
...men jag virkar.
Jag fick ett il och åkte på stan på eftermiddan. Det gick alldeles för mycket pengar. Men jag behövde ett par nya promenadskor och byxorna har jag ett par av i en annan färg vilka jag älskar. Plus lite garn på det...
Jag hjälper en vän med att virka sittdynor. Garnet är tyg. Virknålen är storlek 10. Det kanske blir en dyna, det kanske blir fler. Det får vi se.
På tal om att se så är det Greys ikväll. Greys och glass. Och virkning. Underbara onsdagkväll. :-)
Båda mina barn ritar och har ritat med normal pennfattning när de varit riktigt små. De håller i kritan som man håller i en penna. När stora tjejen var liten fick jag ofta höra hur ovanligt det är. Jag undrar om det verkligen är så ovanligt...
Jag tror jag fått min beskärda del av valborg. Det var alltid en rejäl fest för mina föräldrar med vänner på stugområdet. Kanske för att grannen också passade på att fylla år samma dag. Jag har själv aldrig festat loss på valborg. Inte ens som student.
Jag funderade på detta igår när grannarna cyklade iväg till majbrasan där innan nio och jag och maken kurade ihop oss i soffan. Inte ett vinglas eller en öl. Vad jag njöt!
En av dotterns kompisar ringde på dörren halv åtta för att fråga om dottern ville ut och cykla. Stopp och belägg! Cykla? En halvtimme innan sängdags? En förvånad sexåring tittade med stora ögon på oss. "Ska inte ni till brasan??"
Vi hinner gå till den där brasan. Kanske det blir nästa år. Just nu orkar vi inte bry oss.
Jag försökte faktiskt hänga med mina kompisar på stan när jag gick i åttan. Mina föräldrar var extremt oroliga. Det fanns inga mobiler då. Jag skulle ringa hem varje timme och fick då leta upp en telefonkiosk. Eftersom jag gick med ett gäng med kompisar som inte behövde ringa hem var det lite klurigt och det var inte så att det växte telefonkiosker i varje hörn.
Tillslut frös vi för mycket. Vi var långt bort från en telefonkiosk. Vi bestämde oss för att åka hem till någon för att se en film istället. Killen vi skulle till bodde en bit bort och jag minns att någon skjutsade mig på min cykel. Det tog ett tag att komma fram. Då rusade jag till telefonen och ringde hem. Där var det ingen som svarade. Jag visste på en gång vad som hade hänt. Jag sa till mina vänner att det var lika bra att cykla hem. Mina föräldrar var ute på stan och letade mig.
Asförbannad cyklade jag hem. Jag var så arg. Minns att jag skällde ut dem rejält när de kom hem och var arga på mig. På mig! Jag var riktigt besviken över att de inte litade på mig. För att de trodde att jag låg i ett dike någonstans - aspackad. Bara för att jag inte ringt hem. Jag kommer nog aldrig att glömma det.
Jag hade inte druckit en droppe.