Less

Nu öser jag ur mig en massa galla igen.

Just nu är jag lite inne på att satsa på något helt annat. Göra något radikalt. Slänga undervisningspinnen all världens väg och välja en annan bana. Jag skulle kunna. Om jag bara visste att det skulle lösa sig. Att jag skulle få ett jobb. Att jag skulle klara mig. Att jag inte hamnar med ännu en examen men inget jobb. Jag drömmer om något annat men vågar inte gå hela vägen ut. Hjärta och hjärna.

Vi har pratat om det här hemma. Att jag måste ge läraryrket en chans. Söka jobb, få en tjänst och vara där några år. Ta hundåren. Sedan kan jag bestämma mig om jag vill byta bana.

Men just nu är jag bara så less. Jag är less att gå hemma med barn. Jag är less att alla frågar hur länge jag ska vara hemma. Jag är spyless. Jag är även less på alla dessa akademiska poäng jag har som inte lett mig  någonstans.

Jag är less på att inte våga.