Dagens skrivpuff: En fälla

Dagens utmaning från Skrivpuff:

När hon såg plusset på stickan började tankarna snurra. Var det verkligen det här hon ville? Att föra ännu ett barn till världen. De övriga i familjen visste ingenting än. Hon hade inte nämnt någonting om sina misstankar.

Vad skulle nu hända? Familjen var redan stor som den var. Hur skulle de få plats i sin lilla lägenhet? Var det nu de febrilt skulle börja gå på husvisning, uppvakta alla banker i stan för att be om ett lån och dra ned på omkostnaderna ännu mer än de redan gjort. 

Hon var fortfarande mammaledig. Det hade inte dykt upp några jobb för henne och dagarna räckte ännu ett tag då hon snålat på dem rejält. Hon behöver ju inte vara mammaledig så länge försökte hon övertyga sig om. Hennes man skulle ju kunna vara föräldraledig efter de första månaderna den här gången. Den här gången är han inte nyanställd på sitt jobb som första gången, den här gången jobbar han inte borta på veckorna som andra gången, den här gången är han fast anställd på ett kontor som ser positivt på föräldraledighet hos männen i företaget. Allt är annorlunda. Hon ska bara ordna sig ett jobb.

De hade använt preventivmedel men just den här månaden hade hon glömt bort pillret någon dag där mellan att hinna amma den lille och skjutsa till skolan. Det är sånt som händer men varför händer det just mig tänkte hon. Hon kunde inte rå för det, det kändes som hon gått rätt in i en fälla. De skulle nu bli en stor familj med allt som det innebar. Större bil, antagligen nytt boende och mindre tid för de barn de nu redan har. 

Varför kunde hon inte se abort som en möjlighet? Hon kände att det där lilla som redan nu fanns i magen var för viktigt för att ta bort. Eller var det verkligen det? De hade vänner som  kämpade för att få ett barn och här satt hon med ett barn som inte var planerat. Vad var det för rättvisa i det?

Hon hörde hur resten av familjemedlemmarna började vakna till i lägenheten. Det var någon som drog i dörren till toaletten. Hörde irritationen från dottern. Hon satte på kranen för att skölja ansiktet och ropade att hon snart var klar, la undan provstickan på ett säkert ställe och bestämde sig för att prata med sin man i kväll. När barnen somnat.

Direkt hon kom ut ur toaletten sprang det äldsta barnet in. Hur skulle hon ta det? Ännu ett syskon som tar uppmärksamhet. Ännu en att dela allt med. Hon försökte skaka på huvudet och få bort tankarna. Det får vänta till ikväll. Nu är det frukost som gäller. 

10 kommentarer:

Pia sa...

Bra

marmoria sa...

Svårt.

Anna W sa...

Borde kanske lägga till att det är inte på rikt. Hon är inte jag. :-)

marie ettanbo sa...

Berättandet flyter fint. Stora livsavgörande frågor.

Anitha Östlund Meijer sa...

Snyggt skrivet

Anonym sa...

Bra flyt.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Bra skrivet. Tror att det är en svår fråga som många kvinnor måste ställa sig. Är det inte samma svåra fråga för papporna?

Kalle Byx sa...

Svår fråga, Bra berättat.

Y sa...

Bra :)

Malena -tankar ur mitt liv! sa...

Bra skrivet!