Dagens skrivpuff - att vara snäll

Jenny börjar bli less. Vad får hon ut av att vara den snälla? Ingenting. Hon knackar på hos kollegorna och ser till att de tar en paus. Hon sitter hos dem och pratar om helgen. Hon hör av sig vid fördelsedagar och namnsdagar.

Till Jennys kontor kommer däremot ingen. På hennes dörr knackas det inte många gånger. När hon inte har matlåda med sig får hon gå själv till affären för att handla eller ta sig en hamburgare på egen hand i korvkiosken om hörnet. Varv det någon annan som frågade henne så följde hon alltid med.

När kom hon på att det var så här? Hon bara gjorde det. Ungefär på samma sätt som hon kom på under högstadietiden att ingen ville sitta med henne. Alla hade sina kompisar som de var med på fritiden. Jenny hade ingen. Hon försökte ignorera det. Tänkte att det inte spelade någon roll. Hon klarade sig.

Det var ju inte så att hon var mobbad. Varken då eller nu. Hon var bara ensam. Kanske utstrålade hon en slags säkerhet. Kanske de andra inte trodde hon ville vara med?

Samtidigt var hon ju den som frågade de andra och de ville ju alltid prata. Oftast pratade de om sig själva. Jenny fyllde i och ställde följdfrågor. Hon fick dem att känna sig intressanta. De bollade sina jobbtankar och hon bollade sina.

Kanske var det den där gången hennes jobbtankar dök upp på veckomötet ur någon annans mun som hon började tänka på det. Det kändes litegrann som när en av klasskompisarna bad henne att hjälpa honom att fuska på ett prov. Hon kunde inte säga ifrån. Hon var för snäll.

Jenny tänkte först att det var ju bra att förslaget kom fram. Hon och kollegan visste ju vem som hade kommit på det från början. När det sedan hände fler gånger visste hon inte vad hon skulle göra. Prata med sin chef?

Hon minns så väl vad läraren sagt i skolan den gången hon ville prata om sina klasskompisar och visste att det skulle bli liknande reaktion. Hon struntade tillslut i de känslorna och gick till chefen en dag. Självklart stod chefen på kollegans sida. Kollegan kallades till och med in på kontoret för att "reda ut situationen". Allt blev fel. Igen. Ord stod mot ord.

Hon lärde sig återigen den hårda vägen att ensam är stark. Hon visste ändå att hon skulle göra om det nästa gång. För hon vill ju bara vara snäll...