Det som visas på bilden är utsikten från vår balkong. Där nere ser man Amadoresstranden full med folk. Vi hänger mest vid poolen. Dottern har just lärt sig simma och uppskattar inte riktigt de salta baden och sanden. Dyka, göra kullerbyttor och ta sig en gratisglass då och då är mer hennes grej.
Nytt år, nya möjligheter. Ett mantra maken fastnat vid idag och jag gillar det. Allt kan hända.
Något jag däremot inte gillar är människor som beter sig hur som helst (läs fördjävligt) och vägrar ta konsekvenserna. Förra året fick jag min beskärda del av detta. Istället blir det mitt fel. Det är jag som vägrar stå med en öppen famn. Det är jag som blir den onda när det enda jag gjort är att jag försökt att sätta ned foten och säga att man inte behandlar mig illa. Resultatet har inte blivit som jag velat då personen tycker jag överreagerar...
Jag har drömt om att skriva en bok ungefär lika länge som jag har kunnat skriva och läsa. Tankarna har funnits där om att skriva om det jag varit med om. Men jag har bara hamnat i ett ältande av hur oempatiska mina fd svärföräldrar varit istället för att fokusera på hur jag har lärt mig leva med sorgen och saknaden. Nu tror jag mig ha hittat en ventil.
Jag har hittat ett ämne som ligger så nära inpå och som jag fascineras av mer och mer. Jag har nämligen börjat intressera mig för vad som egentligen skett bakom köksgardinerna och de idylliska långa solsemestrarna. Jag kommer aldrig att få något svar. Men jag misstänker att jag är ganska nära sanningen. Det är ju nu bara min tolkning men jag har ändå en tanke om att få ned något på papper. Inspirerat av det jag hört och sett.
Att berätta om min plan får bli min första skapande grej på det här året. Bara 364 kvar... :-)
Kram från solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar