Jag och mitt skapande

Jag har kommit mig igenom de tre första "Creative Jump Start Summit"-filmerna nu och jag blir alldeles varm när jag tänker på dem. Deras budskap så här långt? Man måste tillåta sig själv att värma upp och man måste tillåta sig själv att göra fel för att kunna göra rätt. Förutom att jag tycker att de verkligen talar till mig hamnar jag - som vanligt - i det läget när jag vill börja göra något men inte tycker att jag har rätt material. Det är alltid så. Alltid.

Jag har lådor fyllda med garn. Virknålar och sticknålar i mängder. Jag har broderigarner i alla de möjliga färger. Burkar fyllda med pennor. Jag har tuber med akrylfärg och jag har en rejäl rulle med målarduk. Men jag hittar alltid skäl till att inte kunna börja. Jag har ingenstans att vara. Jag kan inte skapa när jag här hemma själv med minstingen. Jag saknar staffli. Jag har inte de rätta målarfärgerna. Jag har inte just den rätta nyansen av orange som jag skulle behöva för att brodera just den där grejen jag har tänkt på så länge. Jag vet inte VAD jag ska rita/måla/brodera/virka. Detta trots att jag har tusen projekt jag faktiskt vill göra.

När jag sitter med min underbara dotter som bara pysslar och pysslar och som visar upp det ena efter det andra som hon gör så inser jag att jag själv börjar fingra på mobilen och kollar in facebook eller om det hänt något ute i världen. Det är där jag hamnar istället för i skapandets värld...

Det måste vara något fel på mig. Jag är en enda stor blockering.

Inga kommentarer: