Duvemåla

 Allt som var viktigt i Kristinas liv hade hänt henne därför att hon en gång hade satt upp en gunga av en oxtöm hemma hos föräldrarna. Gud hade väl velat att hon skulle sätta upp gungan. (V. Moberg, Utvandrarna)

Jag vaknade imorse och fick en sådan lust att lyssna på musiken från musikalen Kristina från Duvemåla. När de första tonerna kom ur högtalarna ryste jag och tänkte på just denna bild. Jag fick möjlighet att se musikalen av en slump. Nyårsafton 1998 måste det varit. Jag och D skulle fira nyår i Stockholm och fick tag på biljetter då någon hade lämnat tillbaka sina. På rad 6. Jag minns vad jag hade på mig. Jag minns var vi åt middag. Jag minns att jag frös vid bordet. Jag minns hur vi gick från restaurangen och upp till Skansen för att se nyårstalet jag tidigare bara sett på tv. Jag minns en hel hel del från den kvällen. Jag minns även att den slutade i kaos på grund av hans psykiskt sjuka mor. Det förstod jag ju inte då. Jag var 22 år och skulle få uppleva mina drömmars nyårsafton. Vilket jag också gjorde till stor del. Kanske därför jag minns det så i detalj.