Söndagen innebar en hel del ångest. Diskmaskinen som gått varm hela sommaren förblev stående med rent innehåll. En slags vägran från min sida då mannen ägnade sista dagen av sin ledighet till att enbart spela tv-spel (kändes det som). Jag tog hand om packning och aktivering av stora tjejen som åkte till mormor och morfar samt bebis som nu kryper runt överallt och gör bus.Resultatet blev en växande hög av disk på köksbänken. Till middag åt jag hallonkräm då mannen gick på hockeykväll. Gissa om jag blev laddad inför hösten?
Morgonen går i vardagens tecken. Vinkade av mannen och nu sitter jag här med diskbänken fylld med disk och frukosten kvar på bordet. Samma känsla som innan sommaren kommer över mig. Jag vill ha ett jobb.
Jag ska verkligen inte klaga då jag har tusen projekt på gång. Om två veckor sätter engelskakursen igång och kanske kan jag börja med lite läxhjälp. Jag har ju försäljningen av mina virkade bakverk att hålla igång och ett annat nytt projekt i sin linda. Plus en massa stickprojekt som lockar. Jag får snällt acceptera att hemmet behöver sitt. Dags att plocka disk!
2 kommentarer:
Det jobbiga är att det sällan fungerar att vänta ut den andre...de bryr sig ju inte som vi gör! Xo/
Det är ju tyvärr så det är... :o/
Skicka en kommentar