Tankar en söndag

Jag har försökt hålla min blogg fri från det som snurrar i mitt
huvud. Ibland rinner det dock över. Sanningen är att jag är rädd
för allt jag går och tänker på. Därför bromsar jag. Vem vill
läsa om mina famlande försök att hitta mig själv? För det är just
det jag gör. Letar. Tänker. Testar. Drömmer.

Jag går på samtal och just nu vet jag inte varför. Det började med
att Daniel dog och jag behövde stöd i att vara ensam mamma. I två
års tid gick jag och pratade. Sen tog vi ett break och nu när jag
fick nummer två var jag rädd att alla de där känslorna skulle komma
åter. Rädslan att bli ensam igen. Men det är inte rädslan att bli
ensam som gnager mig nu. Det är känslan av att inte vara migsjälv...

Skickat från min iPhone

3 kommentarer:

Linda sa...

Vem vill läsa om mina famlande försök att bli mamma? Man skriver för sin egen skull och ingen annans, och vill man läsa så gör man det, annars inte :o) Som du kanske vet har ju bloggandet varit ventilerande för mig, kanske det kan vara det för dig med?
Kram!

Anna sa...

Hm... Känner igen den där kommentaren. "vill man läsa så gör man det, annars inte"... tror jag skrivit det på din blogg nån gång. Hahaha. Om jag skulle börja lyssna på mig själv kanske. ;o)

Anna sa...

Suck, varför måste man ha två profiler... ;o)