Jobbtankar

Gårdagens virkfrossa resulterade i en färdig disktrasa. Vi surrade på om allt mellan himmel och jord. Mest intressant var vårt framtida syprojekt. Jag ska ju få hjälp att lära mig sy och det ska bli intressant.

Vi pratade väldigt lite jobb. Ändå var det vad som snurrade i huvudet när jag kom hem sent igår. Jag tycker att det är otroligt roligt att undervisa. Gillar kontakten med lärare och elever. Men allt det andra, som friluftsdagar, temaveckor, rastvaktande, föräldramöten och det värsta -att jobba häcken av sig varje kväll och varje söndag för att ändå inte känna sig nöjd. Det är inte för mig. När jag inte hade barn kändes det ok. Men nu. Visst att man kan se det fungera i några hundår men när riktigt erfarna lärare, som jobbat i tio år eller mer, sitter och skriver omdömen eller rättar prov på fritiden då tvekar jag.

Igår pratade jag om det för tusende gången med maken. Att vad jag vill är att enbart undervisa matematik. Det är i den situationen jag tycker att jag använder min fulla kapacitet. Det är då jag gör det jag är utbildad till. Men att hitta en lärartjänst här uppe med
enbart matematik det är omöjligt. Så vad göra?

Jag var även och nuddade vid tanken att skriva den där avhandlingen. Ta tjuren vid hornen och göra det så att jag kan undervisa i matematikdidaktik på ett universitet och sluta svamla. För det är det enda jag har kvar. Kurserna är klara. Undervisningen är klar. Jag har skrivit en licuppsats. Det är bara det sista kvar och med rätt projekt, med rätt stöd och med rätt inställning vet jag att jag kan göra det. Har till och med ett drömprojekt färdigt i huvudet. Där
"det enda" jag behöver göra är att hitta rätt vinkel och sen köra. Jag känner att det är rätt fokus. Men... Min psykiska blockering är fortfarande kvar. Skriva vetenskapligt? Kunna koncentrera mig på innehållet i en text? Om jag skulle ta det i små steg kanske det skulle kunna gå... Men hur hamnade jag i dessa tankebanor? Jag som bara vill virka hela dagarna. ;o)

3 kommentarer:

Linda sa...

Trevligt att du vågar släppa ut dina tankar på pränt, och framför allt låta de ligga kvar utan att radera, redigera och en massa "tänk om...". Rakt på bara! :o)
Mm, läraryrkets baksida. Det är därför jag var sugen på gymnasienivå istället, men det är nog snarare vuxenutbildning som gäller för att slippa allt det där andra...

Anna sa...

Jo, samma här. Riktigt sugen på gymnasiet och har ju även testat det. MEN att läsa upp till det är inte det enklaste. Det tar några år...

Linda sa...

Ja, jag gjorde ju ett försök där att läsa upp biologin, men det gick ju sådär... :o/