Orka!

Det är nio veckor kvar. Och jag är nära att slänga in handduken redan nu. Kroppen säger ifrån och jag försöker verkligen att ignorera alla signaler. Det krockar med uppmaningarna om att jag verkligen ska lyssna på vad kroppen säger. Oops! Det är nog bra att barnmorskan bokade in en extra träff redan den här veckan.

Imorse pratade vi om de där sista sakerna som ska fixas för att vi riktigt ska förstå vad som är på gång. En Labanfilt ska köpas in, likaväl någon liten body och spjälsängen ska bäddas. Och det allra sista: Ett gosedjur. Minns så väl när dotterns Kanin köptes. Tanken var att det skulle bli favoriten men snuttefilten "Gugge" (present från moster) tog den platsen. :o)




Kaninen väntar på sin kompis vid huvudkudden för snart fem år sedan... Vi får se vad som köps in den här gången. ;o)

3 kommentarer:

Linda sa...

Ja, det är nog svårt att "styra" vad som kommer att bli favoriten! Får se till att tillhandahålla några alternavit iaf :o)

Lyssna på kroppen, även om det är svårt!
Kram!

ankie sa...

Meeen, det e samma kanin som Lillkillen har. Den fick han i julklapp av sin Farbror o tog den till sitt hjärta direkt. Den går idag under namnet "kalleninen". Är fortfarande, 5-6 år senare en kär kompis.

Men inget som vi handlat har blivit "snuttis" för nåt av barnen. Man vet aldrig vad de fastnar för efter ett tag o vad de håller fast vid.

Anna W sa...

Linda: ...och vid fyraårsålder så ryms barnet inte själv i sängen för att alla gosedjuren ska få plats vid sängdags. ;o)

Ankie: Hihi, vad kul. Här kallades den "Ninen" ganska länge, men nu är det bara Kanin. :o)