... Mannen som då begravdes var min dotters farmorsfar. Man kan undra varför jag börjat tänka på honom och den sidan av min dotters släkt. Det är tre-fyra år sedan vi träffades och jag vet inte om jag skulle klara av att ta upp kontakten. En del av mig vill träffa dem medan en del vill glömma och gå vidare.
Jag kan likställa känslan med gamla kärleksförhållanden som gått i kras - där man funderar på vad som hände med deras familj, deras syskon och föräldrar som man var delaktig i men plötsligt inte längre var. Man knyter kontakter som plötsligt försvinner och trots att det var bra kontakter vet man att det enda rätta är att inte ha med dem att göra för att den enda länken som förenade är bruten.
I sommar planerar jag en återförening. Men det är mest i mina tankar än så länge. Jag har det där såret inom mig som jag inte vill riva upp. Vissa personer vill jag därför egentligen inte ha kontakt med. För att det som de gjort och sagt inte kan suddas ut. För att jag blev trampad på. För att jag inte räknades. Och jag vill inte känna så igen...
Här kommer iaf en annan låt från samma begravning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar