
Nej, detta är inte min mage
Japps, så har jag fått mig ett stycke magkatarr. Varför? För mycket stress antagligen. Jag tycker inte att det är så farligt mycket... egentligen inte. Jag försöker hålla det på en bra nivå. Klumpen i magen finns inte där... inte hela tiden. Inte heller känslan av att jag måste göra allt så himla bra... bara lite då och då. Jag får stöd och hjälp från alla håll och kanter. För jag är inte konstig. Jag är bara mänsklig. Men varför mår jag då så illa? Och nej, det är ingen bebis på g.
Idag ska vi träffa banken för att prata huslån. På söndag har vi första visningen (som antagligen följs av många fler). Jag försöker klappa dottern medhårs för att undvika ännu en grinig morgon vilket leder till att sambon hamnar i kläm och känner sg ignorerad. TRE nationella prov nästa vecka som sedan ska RÄTTAS på en kort tid... Plus att jag då mitt i allt börjat oroa mig för hur jag kommer att må till hösten.
Visst har jag klarat värre saker men säg det till min mage. :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar