Tre år

Fotograf: Inte jag

Jag trodde inte någonting skulle klå Barbien med häst och vagn men så hade jag fel. Jag hittade en present i torsdags på väg hem från jobbet och var orolig att det inte skulle blir bra. Nu ligger Barbien och dammar i ett hörn i dotternss rum och hon sitter som klistrad vid den bärbara datorn. Jag köpte henne ett PC-spel: Mamma Mu och Kråkan.

Kanske bör jag tillägga att hon redan har tre Mamma Mu böcker. Jag vet att hon har börjat sitta vid datorn på dagis och hemma har hon då och då suttit med rit- och skrivprogram. Nu sitter hon som klistrad vid spelet. Jisses, vad duktig hon kommer att bli med tekniska prylar - om man jämför med mig som köpte min första dator när jag gick sista året på gymnasiet 1995.

Igår var det kalajs. Vi bjöd några vänner på middag, satt och surrrade, spelade Buzz och Singstar till klockan tre på natten/morgonen. Treåringen gav oss så snällt en sovmorgon idag. Till 9. Lovely. Idag ska vi på ett annat kalas.

Jag var så arg på mig själv igår. Varför har jag så höga krav på att prestera maximalt hela tiden? Jag mådde dåligt när jag gick till jobbet och jag mådde dåligt när jag gick hem. På väg till jobbet tänkte jag på alla lektioner jag skulle hålla som jag inte förberett och på vägen hem kände jag mig besviken på mig själv för allt jag inte hunnit under veckan, båda vad gäller jobb, fritid och förberedelser inför Emmas kalas. På kvällen blev jag som sagt irriterad över mig själv. Det blir ju bra. Varför är jag då så hård mot mig själv. Att jag inte hunnit handarbeta är väl inget jag ska få ångest över - egentligen. :o)