Som jag skrev i lördagens inlägg så har jag enorm prestationsångest. Ångesten trycker ned mig till en liten prick. Det spelar egentligen ingen roll hur motiverad jag är, hipps vipps är jag den där lilla pricken. Lite som Teskedsgumman.
Genom Livshandboken har jag fått mig ett pdf-dokument "Motivationsguiden AB". I den kan man läsa följande:
Din motivation styrs främst av tre saker:
1. Din vilja att uppnå målet.
Ju starkare vilja, ju viktigare du tycker att målet är, ju mer ökar din motivation.
2. Din egen tilltro till att kunna uppnå målet.
Ju säkrare du känner dig på att du lyckas med framgång, ju större blir din motivation. Ju mer osäker du känner dig, ju mindre blir sannolikheten att du kommer våga.
3. Hur redo du är att genomföra förändringen.
Är du förberedd? Vet du hur du ska ta dig framåt? Är du redo att lägga ned energi, tid och engagemang nu eller är det mycket annat som ligger före i prioriteringsordningen? Ju mindre redo att verkligen börja agera, desto mer krymper din motivation.
Ju starkare vilja, ju viktigare du tycker att målet är, ju mer ökar din motivation.
2. Din egen tilltro till att kunna uppnå målet.
Ju säkrare du känner dig på att du lyckas med framgång, ju större blir din motivation. Ju mer osäker du känner dig, ju mindre blir sannolikheten att du kommer våga.
3. Hur redo du är att genomföra förändringen.
Är du förberedd? Vet du hur du ska ta dig framåt? Är du redo att lägga ned energi, tid och engagemang nu eller är det mycket annat som ligger före i prioriteringsordningen? Ju mindre redo att verkligen börja agera, desto mer krymper din motivation.
I mitt inre pågår en balansgång. Ena stunden är jag verkligen motiverad och känner att allt går min väg. Jag har en vision och kan tänka mig framtiden. I nästa tvivlar jag på mig själv och min förmåga. Varför skulle JAG? Så tar maggothjärnan vid.
Jag är less på att gå mellan dessa faser hela tiden. Riktigt less. Tålamod är inte min grej. För de som kan och vet säger att det kommer att lösa sig. Om jag bara tar det lugnt. Att allt har sin tid. Visst visst. Men hur lång tid handlar det om? ;o)
Angående inlägget "Min första ljudbok", och din fundering mot slutet. Jag tror mycket väl det kan vara en bra tanke, när du är redo för det. Jag antar att de redan läst en massa andras bloggar och liknande i samma situation. Jag har fastnad för "http://cayenne72.blogg.se/sorgfagel/2008/september/".
SvaraRaderaFör somliga fungerar det att skriva, kanske för dig med? Men som sagt, och och när du är redo. Så länge du tampas med din maggothjärna kan det kanske bli svårt? Men det lät ju onekligen lite gulligare med Teskedsgumma än maggot! :o)
Kram!