Ha! Minsann var jag på ett aerobicpass idag.
Under två års tid har jag plågat mig igenom de få pass jag deltagit i med hopp om att allt skulle fungera som vanligt. Jag har känt mig rejält dum i huvudet eftersom jag inte klarat av att hålla koreografin i huvudet - alls. Från att vara en aerobictok till inte alls bara så där. Visst, jag förstår varför. Hjärnan klarar inte hur mycket som helst. Det var en rejäl omskakning jag fick psykiskt när D gick bort i början av 2006.
Jag hade som gett upp hoppet att jag skulle fungera normalt igen. TADAAA! Dagens pass var jätteroligt. Jag kom ihåg. Nått felsteg tar man ju alltid första gången men jag kunde reparera det och kul hade jag! :o) Det här är stort för mig.
Jag hade som gett upp hoppet att jag skulle fungera normalt igen. TADAAA! Dagens pass var jätteroligt. Jag kom ihåg. Nått felsteg tar man ju alltid första gången men jag kunde reparera det och kul hade jag! :o) Det här är stort för mig.
Under 2006 och 2007 klarade jag inte av att läsa en bok, kunde inte lyssna på musik och kunde absolut inte träna. Jag försökte, envis som jag är, men mådde lika dåligt efter varje gång. Idag läser jag böcker, jag lyssnar på musik och nu kan jag även träna! Vänta bara, om några månader ser jag ut som tjejerna på bilden. Hehe.
Okej, fixar du sådan getingmidja utan att ta bort några revben (och några inre organ), så blir jag klart impad! ;o)
SvaraRaderaMen härligt jobbat! Allt kräver sin tid och sitt utrymme, och det går inte alltid att pressa fram, vilket du så ofta försöker. Med toppresultat dessutom! Jag tror det varit bra att du varit på de pass du nu pressat dig igenom, för den fysiska förtjänsten. Nu kanske du även kan få njuta av den psykiska! :o)
Kram!
Jo, jag njöt igår. Det kommer att kännas lika tungt att gå nästa gång antagligen. :o)
SvaraRadera