Otrevlig känsla

Sambon skickade mig en länk på ett husobjekt idag. Jag blev helt lyrisk över bilderna. Det var ett riktigt fint hus. Vi pratade om det och bestämde att vi skulle på visningen nästa vecka. Kul! Tills allt hann sjunka in, bilderna, priset och storlek på boarea och tomten. Det var nåt jag kände igen som jag inte riktigt kunde ta på. Så insåg jag vad det var. Huset har likheter med "Huset". Huset som köptes men som var tvunget säljas efter tre veckors inflyttning. När allt vändes omkull. Så blev jag rädd och lite besviken. Det är ju inte Huset men ändå måste jag tydligen få de här tankarna. Jag hade samtal i veckan och vi kom fram till att det är mycket som dyker upp nu och det kanske inte är konstigt. Det är jobbigt men inte alls konstigt. Jag vill egentligen bara radera det som varit för att börja om men så kommer allt över mig. Om och om igen. Jag har fortfarande mycket att arbeta med.