Första gången jag hörde den låg jag i ett angränsande rum till tvn, under en filt, tillsammans med min lilla tjej. Livet hade tagit sig en ofattbar vändning. Vem som vann melodifestivalen kändes som ingenting värt. På natten drömde jag att jag tog ett beslut, ett beslut om liv istället för död och en strof spelades upp för mig:
Jag ska alltid stanna här, här är jag fri. Det är den värld vi lever i. Ingenting kan stoppa mig, det blåser en vind, i hjärtan som brinner, när kärlek vinner.
Ett år senare, en ny final. Tomas Andersson Wij står ensam på scen med sin gitarr. Så börjar han spela... En underbar version av Carolas "Evighet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar