Apatrött

Är helt slut just nu. Jag jobbar 8-16 på jobbet och 19-22 hemmavid. Imorgon är det fredag och jag hoppas få till alla lektioner OCH planera starten på veckan som kommer. Har en mastodonttisdag som kommer kräva sitt. Imorgon har jag en lektion där alla möbler står i en hög mitt på golvet... Så det första som ska göras: möblera. Jag har helt enkelt inte haft tid.

Igårkväll var jag nära att kasta in handduken. Idag känns det bättre. 

Hejja hejja! Se, ditt hårda jobb kommer att ge resultat!

Inte i fas

Så vad gör man när man absolut inte är i fas med det som är tänkt? Jobbar hårt för att ändra på det så klart. Men hur hårt? Jag skulle känna mig färdig på måndag. Om jag fick torsdag och fredag på mig. Men nu har jag inte det, utan måste vara färdig imorgon. Jag ser ju själv vad som kommer att hända. På måndag kommer jag stå lika ofärdig som imorgon. För att jag hade behövt mer tid. Det är som att jag börjar där jag slutade för fem år sedan - eller för femton år sedan. Hur sjutton förändrar jag mönstret?

Sänker ribban antar jag att någon tänker. Jo, men hur lågt kan man sänka ribban? För det är inte det att jag bara är halvfärdig till imorgon. Jag är inte ens kvarts färdig. Jag har en tanke på hur jag vill ha det. Inget material är klart, ingen presentation, inga texter, inga utdragna stencilen, inte ens en fil jag kan lägga ut på molnet för eleverna att hämta hem.


Andas. Det här kommer gå finfint. Du kan och du duger! Du har ju material i mängder, kanske är det så att du inte har allt färdigt framför dig till imorgon men ta det du hinner! Du är på ett nytt jobb, det var flera år sedan sist. Du gör ditt bästa och det kommer att duga. Kanske det inte blir en av de bästa lektionerna imorgon - och vad är det värsta som kan hända? Blir du av med jobbet? Nej! Kommer eleverna att strunta i att komma nästa lektion? Nej! Det här kan du! Kram!  

Jobbelijobb

Nu sätter det igång. Det riktiga jobbet! Visst att det kändes bra förra veckan med mina nya kollegor, det är ändå nu det gäller - när eleverna kommer. 

Jag inser att det kommer att bli ett kämpigt år. Att jag kommer att få backa både en och två gånger. Jobba hårt för att inte stressa upp mig. Jobba hårt för att inte ta på mig för mycket. Jobba hårt för att acceptera mina gränser. Jobba hårt för att ha struktur och koll på läget utan att köra slut på mig.

Det här med kbt och träning vet jag inte hur jag ska få in i agendan. Just nu är det annat i tankarna. Andas och ta små steg. Andas.

Måste ska vill

Andas!